I oktober 2020 fälldes domen i en utdragen tvist mellan branschorganisationen för mineralull - Swedisol, och ekofiberproducenten Hunton. Domen fälldes till nackdel för Hunton där det fastslogs att man använt sig av otillbörlig marknadsföring och felaktiga påståenden om miljö och klimat.  Vi reder ut vad som hänt och om detta innebär att cellulosaisolering inte är något bra isoleringsmaterial ur miljö och klimatsynpunkt. Vi börjar med att titta på aktörerna och materialen bakom respektive part. 

​

Mineralull 

​

Mineralull är ett samlingsnamn för mineralfiber som används för värmeisolering men även för ljudabsorption. Råmaterialet till mineralull är sten eller glas som hettas upp till smältpunkten och spinns till tunna trådar (finare än hår) slutresultatet kallas då glasull respektive stenull. Mineralull är den vanligaste typen av isolering i byggnader och oftast betydligt billigare än alternativa isoleringsmaterial som cellulosa, hampa, träfiber, lin mfl.

 

Mineralull kritiseras och döms dock ofta ut i ekobygg-sammanhang (se ekobyggportalens fakta om isolering) där den höga energiframställningen kritiseras (går åt stora mängder energi för att smälta råmaterialet), att man använder plast i diffusionsspärren samt att de små fina fibrerna är hälsovådliga och skadliga att andas in. Fler studier har gjorts som klassar vissa former av mineralull som potentiellt cancerframkallande. Mineralullsföretagen främhäver dock att det är ett smart miljöval i avseende att materialet delvis består av återvunnet material (ca 70% beror på tillverkare) är brandsäkert, möglar inte, lätt att återvinna och har lång livslängd samt förstås att all isolering minskar värmeförlusterna. Här kan ni läsa mer om fördelar med mineralull på producenten Rockwools webbsida.  

​

Cellulosa och träfiber 

​

Cellulosa och träfiberisolering rekommenderas till skillnad från mineralull ofta i ekobyggsamanhang. Cellulosa är i regel gammalt tidningspapper och träfiber spillmaterial från sågverk samt gallring av tallskog. Fördelar som lyfts är att träbaserade råvaran agerar kolsänka för CO2 utsläpp, är fuktreglerande och har bra isoleringsvärden. Tills nyligen framhävde en av de största träfiber och cellulosa producenterna, Hunton, att dessa egenskaper medförde att denna typ av isolering då kunde beskrivas som miljövänlig och att om man använder sig av den så "bidrar man till att minska utsläppen av CO2 och andra växthusgaser". Man har också jämfört sig med det branschledande materialet mineralull på så sätt att man velat framhäva de studier som visar på möjlig cancerrisk från inandning av mineralull, samt att Träfiberisolering är inte lika beroende (som mineralull) av en tät inre ångspärr som mineralullsisolering. Här kan ni läsa mer om fördelar med cellulosa hos leverantören Hållbara trähus. 

 

Vad säger domen? 

​

Patent och marknadsdomstolen har alltså valt att fälla Hunton och gå på Swedisols linje. Vad innebär detta?

​

Rent konkret innebar det att Hunton förbjuds använda en del formuleringar som används i reklam och kommunikation så som "Det naturliga och miljövänliga alternativet" ”Bra för miljön" "Hunton Nativo Träfiberisolering är det bästa valet för eko-vänliga byggnader" mfl. påståenden. Ni kan läsa mer om domen och vilka påståenden som fått dras tillbaka i pressmeddelandet här.   Men vad innebär detta för cellulosa och träfiber som ekovänligt isoleringsmaterial? 

​

Utöver att förtroendet kan vara lite skadat för just Hunton gällande att uttrycka sig korrekt i marknadsföringsavseende så har inget ändrats gällande Cellulosa och träfiber som bra isoleringsmaterial eller föredragen produkt i ekohus sammanhang. Egenskaperna är fortsatt de samma - fuktreglerande, bra isoleringsförmåga och låg klimatpåverkan. Trä och cellulosabaserade produkter utgör också de facto en kolsänka. Det är alltid bra, men är alltså inte samma sak som att man skulle bidra till att minska utsläppen av CO2 genom att köpa produkten. I sak är domen viktig i hur man utrycker sig när det gäller miljö och klimat. Ingen produkt kan rent krasst vara "bra" för miljön - all produktion har en miljö och klimatpåverkan. 

 

Att inkludera byggmaterial som agerar kolsänka är förstås i sig positivt, så länge cellulosa eller träfiberisoleringen finns kvar så har den inkapslad CO2 (som sedan längre är lagrad från när trädet levde). Det finns såklart en avvägning i hur stor utsträckning vi kan bygga och använda oss av trämaterial vs att låta skogen stå och fortsätta binda CO2, men överlag anses det att det finns stort utrymme för att fortsatt prioritera träbaserade byggmaterial så länge det sker från ansvarsfull produktion. Cellulosa är dessutom primärt från gammalt tidningspapper som alltså inte kan återanvändas till att bli tiding igen. På så sätt förlängs livslängden för produkten innan den eldas upp och koldioxiden släpps ut igen. Träfibermaterial baseras på spillmaterial från gallring och är således också en spillprodukt.  Men - att trädet har bundit CO2 under sin livstid innan det blev en produkt innebär alltså inte att jag som konsument har minskat några utsläpp genom att köpa den produkten, tvärt om har min konsumtion, som med all konsumtion, bidragit till utsläpp. 

​

Påståendet att träfiberisolering / cellulosa skulle minska utsläppen bygger på en tidigare föreställning om att produkten skulle vara klimatpositiv. Alltså binda mer CO2 i ett livscykelperspektiv än vad produkten ger upphov till. En av de viktigaste delarna i domen var att reda ut just detta, påståendet kommer inte från LCA studie utan från antaganden från producent och andra aktörer där man felaktig räknat på trädets CO2 lagrande egenskaper/missförstått hur man som praxis använder sig av sådana räknemodeller. Detta är alltså felaktigt. Det är synd att man försökt höja en redan bra miljöprodukt till att vara/låta den vara ännu bättre än vad den är. Det finns ju redan tydliga överslagsstudier kring just klimatavtryck på cellulosa respektive mineralull och de är till mycket stor fördel för cellulosan och träfiber. 

​

​